Den dagen då vi träffades för första gången, av den anledningen átt kolla om det fanns någon kärlek emellan oss kommer jag aldrig att glömma... Det var en underbar kväll, men jag var då som mest förvirrad över allt annat som hänt ett tag innan. Det gjorde att all kärlek liksom låstes inom mej och kom aldrig fram till mitt hjärta utan det sett i min hjärna. Där satt det helt fast, det kom inte fram. Men så valde jag/vi att göra ett nytt försök tillsammans, och ännu ett nytt på det och det gick bra i en månad, sen så tog det slut... och detta pågrund av mej. Jag med mitt velande, det var inte ett lätt beslut att ta hur jag skulle göra men det kändes ändå rätt att dela på oss, för du förtjänade en som visste vad han ville och verkligen hade kärleken till dej, ingen som mej. som bara velat fram och tillbaka. det skulle inte vara rätt gentemot dig. så jag tog beslutet att lämna dej i fria händer! Men det kan inte vara rätt, jag känner nu saknaden efter dej och våran underbara månad tillsammans, hur mysigt och underbart det var. de helgerna vi sov hos varandra och hade det så bra.. det går liksom inte att glömma. Mina känslor finns kvar för dej, och jag vill om du vill göra ett ÄNNU ett nytt försök och se till att snoka upp känslorna ännu mera, för jag vet att dina känslor för mig inte heller var så starka det sista, men om vi bara hjälpsåt och pratar ut med varandra så fort det är något, inte hålla saker och ting hemligt så tror jag vi fixar detta! men vi måste kunna vara ärliga tillsammans. Så fort man stör sig på en så ska man berätta det så du eller jag kan ändra oss och göra det till något positivt om du förstår hur jag menar? För jag tycker om dej, verkligen jag vill inte gå miste om en sådan fin och underbar person som kom in i mitt liv.. Du tar mej och blir förälskad i mig för precis den jag är... jag behöver inte ändra mig ett dyfft. och jag tycker om dej för precis den du är, ( men du kan vara rätt retligt ibland, måste jag påstå) hehe. Men det är ok, så länge som det går på en lagom nivå!! det är liksom en del av dej. Så jag Robin Larsson undrar ifall du Karin Magnusson vill ha mig som din pojkvän och försöka hålla ihop så länge som det går, för det vill jag! jag förstår om du inte vill det, eftersoom jag gjort deej så mycket ont tidigare. men jag vill ändå fråga dej denna fråga! Du är en helt underbar människa, sänd från ovan till justn mej, och jag kan vara rätt velig av mej men ska försöka bearbeta bort det, för jag mår själv inget bra av att vela! det börjar bli för mycket! jag ska lita på mitt hjärta och min magkänsla från och med nu, och börja om mitt liv på noll, men detta vill jag göra tillsammans med dej!! <3 Nu vet du vad det var som jag ville berätta men inte fick fram ord för! <3

Varför varför varför? det är de tankarna som går i min skalle just nu.. igen!! varför ska allt hända på löpande band, och just mig? varför är man hela tiden iblandat på ett eller annat sett när saker och annat bajs kommer till? När man nästan hittat tillbaka till sig själv och kännt ljuset i allt igen, och fått tillbaka lusten så händer det igen.. det som absolut om allt som händer mej inte får hända.. Det som varit så bra de senaste innan jul, efter jul.. men nu? vad är det som händer, allt är tillbaka på rutta ett, jag orkar inte med att höra allt! det blir bara för mycket, jag kan inte tackla mera nu.. klarar inte av det bara! varför ska ni börja bråka igen, och på samma allvarliga sätt som sist, och göra på samma sätt som sist, stå och bråka bakom era barns rygg! inte speciellt snällt, vi hör vad ni säger ändå. jag orkar inte lossas som om jag inte vet något, det är bara fel emot mig själv, jag vill veta hir ni ska ha det och hur ni tänkt er att leva erat liv, med oss.. utan oss? vårdnadaden om oss.. har ni ens tänkt på vart vi ska ta vägen, vart vi ska bo? Jag orkar verkligen inte flytta, inte på detta sätt. ska jag flytta ska det vara med hela familjen inte bara med hälften. Det kommer inte bli detsamma, jag vill inte! varför ska det sluta såhär? snälla gör så allt blir bra igen och att de inser att de inte ska vara såhär, vad som helst, sänd något från ovan, jag klarar inte av att lyssna på detta mera, men vart ska jag liksom ta vägen? har ingen annanstans att ta vägen, eftersom min biologiske far och jag inte har någon kontakt, och det vill jag inte ha heller, han kan sitta där han är. Men det är inte kul att ha det så heller. Jag vill ha min pappa på det viset alla andra har sin pappa. En pappa som bryr sig om en och som ringer eller hör av sig någongång ibland, men det gör inte min pappa, han bryr sig knappt att jag finns i liv. kanske om jag skulle dö, men det tänker inte jag göra, för det finns så mycket annat att leva för i livet, även fast det inte känns så just nu så vet jag att det gör det. Jag är helt vilse i mig själv, jag vet knappt vem jag är själv längre, jag är arg, irriterad, och helt blåst i huvudet mot alla.. hur kul är det på en skala mellan ett och tio.. Sen andra stunder är jag mitt gamla jag, glad, positiv och känner att livet är det bästa! jag vill hitta tillbaka till mej själv, och orka med skolan igen, men det går inte fokusera på skolarbeten när man har allt detta i huvudet, det går bara inte! jag har suttit och läst samma sida i Historia boken flera gånger men känner att jag inte får in ett shit! och provet är på onsdag nästa vecka, väldigt lyckat! Jag víll bara hoppa upp en klass, gå ut trean i sommar och bara resa långt långt bort efter det till ett varmt land och bara vara, strunta i vad som sker hemma. För ärligt talat så orkar jag inte höra på mera, det är en sak när jag är ledsen men när mina syskon och mamma och min extra pappa är det då är det en helt annan sak, då mår jag jätte dåligt. Vad ska jag liksom göra helt ensam, kan inte göra speciellt mycket, känner mej helt maktlös! Men jag väntar på ett mirakel från himmelen nu som gör att allt blir bra igen, det funkade iallafall första gången så vem vet han kanske kan göra om det igen. men jag klandrar det inte om han inte kan göra det. Kärlek är en avanserad sak som andra en de två det handlar om kan göra så mycket åt, bara ett tag.. men sen är de upp till de att se till att fixa allt föralltid. Men flytta, NEJ TACK! se till att fixa detta nu så att det blir lite mindre i min skalle att bearbeta bort, för snart kollapsar jag helt! blir snart helt förstörd! Nu kanske ni tror att detta är allt som åker runt inom mej nu, men jag kan säga att det är en massa annat med som jag inte orkar skriva, och allt kommer på löpande band som sagt! BLESS YOU ALL!

Varför varför varför? det är de tankarna som går i min skalle just nu.. igen!! varför ska allt hända på löpande band, och just mig? varför är man hela tiden iblandat på ett eller annat sett när saker och annat bajs kommer till? När man nästan hittat tillbaka till sig själv och kännt ljuset i allt igen, och fått tillbaka lusten så händer det igen.. det som absolut om allt som händer mej inte får hända.. Det som varit så bra de senaste innan jul, efter jul.. men nu? vad är det som händer, allt är tillbaka på rutta ett, jag orkar inte med att höra allt! det blir bara för mycket, jag kan inte tackla mera nu.. klarar inte av det bara! varför ska ni börja bråka igen, och på samma allvarliga sätt som sist, och göra på samma sätt som sist, stå och bråka bakom era barns rygg! inte speciellt snällt, vi hör vad ni säger ändå. jag orkar inte lossas som om jag inte vet något, det är bara fel emot mig själv, jag vill veta hir ni ska ha det och hur ni tänkt er att leva erat liv, med oss.. utan oss? vårdnadaden om oss.. har ni ens tänkt på vart vi ska ta vägen, vart vi ska bo? Jag orkar verkligen inte flytta, inte på detta sätt. ska jag flytta ska det vara med hela familjen inte bara med hälften. Det kommer inte bli detsamma, jag vill inte! varför ska det sluta såhär? snälla gör så allt blir bra igen och att de inser att de inte ska vara såhär, vad som helst, sänd något från ovan, jag klarar inte av att lyssna på detta mera, men vart ska jag liksom ta vägen? har ingen annanstans att ta vägen, eftersom min biologiske far och jag inte har någon kontakt, och det vill jag inte ha heller, han kan sitta där han är. Men det är inte kul att ha det så heller. Jag vill ha min pappa på det viset alla andra har sin pappa. En pappa som bryr sig om en och som ringer eller hör av sig någongång ibland, men det gör inte min pappa, han bryr sig knappt att jag finns i liv. kanske om jag skulle dö, men det tänker inte jag göra, för det finns så mycket annat att leva för i livet, även fast det inte känns så just nu så vet jag att det gör det. Jag är helt vilse i mig själv, jag vet knappt vem jag är själv längre, jag är arg, irriterad, och helt blåst i huvudet mot alla.. hur kul är det på en skala mellan ett och tio.. Sen andra stunder är jag mitt gamla jag, glad, positiv och känner att livet är det bästa! jag vill hitta tillbaka till mej själv, och orka med skolan igen, men det går inte fokusera på skolarbeten när man har allt detta i huvudet, det går bara inte! jag har suttit och läst samma sida i Historia boken flera gånger men känner att jag inte får in ett shit! och provet är på onsdag nästa vecka, väldigt lyckat! Jag víll bara hoppa upp en klass, gå ut trean i sommar och bara resa långt långt bort efter det till ett varmt land och bara vara, strunta i vad som sker hemma. För ärligt talat så orkar jag inte höra på mera, det är en sak när jag är ledsen men när mina syskon och mamma och min extra pappa är det då är det en helt annan sak, då mår jag jätte dåligt. Vad ska jag liksom göra helt ensam, kan inte göra speciellt mycket, känner mej helt maktlös! Men jag väntar på ett mirakel från himmelen nu som gör att allt blir bra igen, det funkade iallafall första gången så vem vet han kanske kan göra om det igen. men jag klandrar det inte om han inte kan göra det. Kärlek är en avanserad sak som andra en de två det handlar om kan göra så mycket åt, bara ett tag.. men sen är de upp till de att se till att fixa allt föralltid. Men flytta, NEJ TACK! se till att fixa detta nu så att det blir lite mindre i min skalle att bearbeta bort, för snart kollapsar jag helt! blir snart helt förstörd! Nu kanske ni tror att detta är allt som åker runt inom mej nu, men jag kan säga att det är en massa annat med som jag inte orkar skriva, och allt kommer på löpande band som sagt! BLESS YOU ALL!

Jaha då var det nya året välkommnat, tillsammans med alla underbara människor som var på festen. Tack för en helt super bra kväll.. Förfesten var även den mycket väl godkänd, Oscar du är skön i mej king på att laga mat. Det var verkligen ett lyckat resultat. (Y) Vi drogs oss ner till Jessi runt halv nio eller något, då var alla andra redan där, väl där blev det massa gott att dricka, om man ville ha. En del valde att dansa nykter, och det går lika bra det såg vi igår. Själv så drack jag inte så mycket, detta för att jag som sagt skulle jobba idag. Men lite blev det iallafall, grejen är den att jag alltid blir så pratig och kan inte hålla munnen igentäppt, men det är väl ganska positivt ändå? det tycker åtminstonde jag. Men det fanns vissa andra som kanske drack lite för mycket, inga namn nämnda och inga namn glömda. Men det löste vi bra ändå. Tolvslaget då så räknade vi in det nya året och drack "champange".. Alkoholfritt. det var gott, så försökte även jag ha ett fint litet tal till alla där, men det gick inte speciellt bra ingen lyssnade. Men vad gör det? När klockan började närma sig två så beslöt jag mej för att det var dags att dra sig hemåt till sängen, gjorde lite i ordning i köket och så innan men sängen var efterlängtad, jag somnade direkt och märkte inte ens när min familj kom hem. Och tro det eller ej, jag kom upp fort ur sängen vid sju när klockan ringde för jobb, det trodde jag aldrig och man var jätte pigg när man väl började arbeta ute... Dock så blev jag sur när jag fick se allt skit som fanns uppe på centrum. massa massa skräp. Men det var bara att bita i det sura äpplet och köra igång, det tog mej 2 och en halv timme att fixa det för att sedan åka iväg med bilen till alla sopphus, där jag fick fyra överfyllda släp av skit med. lite mindre kul arbetsdag. Men jag hoppas på mindre imorgon. Jag fick iallafall extra pengar för jag jobbade över en timme idag med! För övrigt så har denna dagen inte varít till någon större upplevelse, segidegat hela dagen typ, gått i arbetskläderna och bara varit. det kan också vara skönt ibland, men på kvällen nu så gick jag ner till jessi i typ tre timmar och socialiserade mej med henne, och kollade på Harry potter 3. Sen bar det av hemåt igen. och nu sitter jag här vid datorn och ska lägga mej i sängen för att välkommna in en ny dag i 2010 och finna nya möjligheter! NYÅRSLÖFTE: Börja träna regelbundet på gymmet och friskis! vi får se om jag håller det.. hade gött! PEACE OUT!