Den dagen då vi träffades för första gången, av den anledningen átt kolla om det fanns någon kärlek emellan oss kommer jag aldrig att glömma... Det var en underbar kväll, men jag var då som mest förvirrad över allt annat som hänt ett tag innan. Det gjorde att all kärlek liksom låstes inom mej och kom aldrig fram till mitt hjärta utan det sett i min hjärna. Där satt det helt fast, det kom inte fram. Men så valde jag/vi att göra ett nytt försök tillsammans, och ännu ett nytt på det och det gick bra i en månad, sen så tog det slut... och detta pågrund av mej. Jag med mitt velande, det var inte ett lätt beslut att ta hur jag skulle göra men det kändes ändå rätt att dela på oss, för du förtjänade en som visste vad han ville och verkligen hade kärleken till dej, ingen som mej. som bara velat fram och tillbaka. det skulle inte vara rätt gentemot dig. så jag tog beslutet att lämna dej i fria händer! Men det kan inte vara rätt, jag känner nu saknaden efter dej och våran underbara månad tillsammans, hur mysigt och underbart det var. de helgerna vi sov hos varandra och hade det så bra.. det går liksom inte att glömma. Mina känslor finns kvar för dej, och jag vill om du vill göra ett ÄNNU ett nytt försök och se till att snoka upp känslorna ännu mera, för jag vet att dina känslor för mig inte heller var så starka det sista, men om vi bara hjälpsåt och pratar ut med varandra så fort det är något, inte hålla saker och ting hemligt så tror jag vi fixar detta! men vi måste kunna vara ärliga tillsammans. Så fort man stör sig på en så ska man berätta det så du eller jag kan ändra oss och göra det till något positivt om du förstår hur jag menar? För jag tycker om dej, verkligen jag vill inte gå miste om en sådan fin och underbar person som kom in i mitt liv.. Du tar mej och blir förälskad i mig för precis den jag är... jag behöver inte ändra mig ett dyfft. och jag tycker om dej för precis den du är, ( men du kan vara rätt retligt ibland, måste jag påstå) hehe. Men det är ok, så länge som det går på en lagom nivå!! det är liksom en del av dej. Så jag Robin Larsson undrar ifall du Karin Magnusson vill ha mig som din pojkvän och försöka hålla ihop så länge som det går, för det vill jag! jag förstår om du inte vill det, eftersoom jag gjort deej så mycket ont tidigare. men jag vill ändå fråga dej denna fråga! Du är en helt underbar människa, sänd från ovan till justn mej, och jag kan vara rätt velig av mej men ska försöka bearbeta bort det, för jag mår själv inget bra av att vela! det börjar bli för mycket! jag ska lita på mitt hjärta och min magkänsla från och med nu, och börja om mitt liv på noll, men detta vill jag göra tillsammans med dej!! <3 Nu vet du vad det var som jag ville berätta men inte fick fram ord för! <3